Var ju tvungen att sätta på mig skidorna imorse jag med, även om jag inte tänkte åka några nio mil. Av någon anledning så tyckte min fina App att jag skulle vakna redan fem i halv sex, hade ju ställt klockan på kvart över sex, men det var nog rätt, för efter att ha gnuggat det värsta gruset ur ögonen var jag rätt pigg att ge mig ut. Men det blev inte ens Femman runt. Det var helt enkelt livsfarligt hårt, så efter första backen bestämde jag mig för att inte chansa, utan tog mig runt 2,5;an istället. Det var så hårt att jag hade svårt att få fäste med stavarna till och med. Men mycket vackrare än denna morgon är svårt att hitta, underbara pastellfärger, med bara en ytterst tunn frosthinna på alla träd så de gick i glittrande silver.

Framme vid backen ner förbi liften, tog jag det säkra före det osäkra, tog av mig skidorna och joggade ner istället för den brantaste biten. Eftersom huvudet inte var helt med när jag stack iväg, fick jag inte med mig ombytes skorna, så pjäxorna står här hemma i väntan på att det är dags att gå till jobbet, medan skidorna stod och väntade på Peter utanför uthyrningen.

Har lite svårt att slita mig från teven, hejar för fullt på alla jag känner som åker mot Mora just nu. Har som vanligt sms-uppdatering av svåger Thomas så jag kan följa hans väg mot Mora. Så Heja, Heja alla vasaloppsåkare!

Annonser