Som alla andra lovar jag mig själv lite titt som tätt att förändra något, börja något eller rent av sluta med något.

Och när kan väl vara en bättre tidpunkt att lova något nytt, än en säsongsstart. Så till denna säsong lovar jag mig själv, och ingen annan bara så ni vet, förutom att fortsätta med tidigare lovade förändringar, att denna vinter faktiskt skriva i bloggen lite oftare, underrubriken är ju ”en säsongares vardag” och borde då beskriva en sådan. Det andra löftet blir att åka skidor så ofta som möjligt, istället för att springa, det går ju inte särskilt bra på vintern ändå.

Så nu när jag packat upp min väska efter ett par veckors visit i Uppsala tog jag mig idag ut på stationens vallningsfria spårskidor. Gick sådär, eftersom det är helg och mellansäsong täcktes spåren av ett rätt tjockt lager av fluffig underbara snö. Dessvärre gillade inte skidorna det upplägget så det blev till att saxa upp för rätt många backar, vilket känns i ljumskarna måste erkännas. Sedan vaknade ”Sur-Fia” av att någon åkt i fel riktning och därmed gjort spåren än mer svåråkta, då denne saxat upp för backar som jag skulle åka ner för. Och jag är ju allt annat än en duktig skidåkare så det blev att med fäktande armar vingla sig ner för dessa backar i en hisnande fart av 7 km i timmen.

Nöjde mig med ett varv runt femman, som enligt GPS;en var 4,3 km, hade tänkt två varv, men kände att det var nog bäst att inte gå ut för hårt så här i början av ett löfte.

 

Vackert och kallt var det i alla fall, så med känslan av att inte varit allt för onyttig kan jag nu gott njuta av ett varmt bad, frågan som kvarstår är bara vilken musik jag ska välja till det.

 

Annonser