På jobbet går det troll i apparaturen, och på ledigheten är det uselt väder. Har vid ett par tillfällen hittat förkolnade våfflor i laggarna. Hade det inte varit för den första jag hittade så skulle det ju kunna vara så att jag glömt en våffla i laggen och inte kommit på det. Men den hypotesen är ju något osannolik, eftersom jag endast gräddar de våfflor jag får beställning på, och hittills så har jag inte fått in klagomål på att gästerna fått för få våfflor. Men nu till den första händelsen, jag hittar en våffla i laggen utan en halv. Inte en sådan som tillkommit av för lite smet, det hade ju kunnat vara jag i alla fall, utan en våffla som någon hade tagit två av de fem hjärtana ur. Men vem lägger tillbaka en sådan våffla? Inte jag i alla fall, jag äter dem ju inte ens, okej jag provsmakar ibland en liten kantbit, men inte mer. Måste ju se till att smeten håller standarden. Som sagt det går troll i apparaterna, för strax efter gårdagens fynd av förkolnad våffla flyttade tydligen trollet över till gasspisen där Dick stod och försökte steka Crêps. Om inte gaslågan drog på fullt så slocknade den för att vid nästa tillfälle dra på full fart igen. Ja sedan hoppade trollet tillbaka till våffellaggarna, för när jag höll på att avsluta det allra sista, så hjotade Eva som stod i köket att jag glömt att stänga av laggarna. Jag hade ju täckt över dem som vi brukar om kvällen, och det hade ju kunnat ställa till en lite otrevlig brand. När jag kommer dit så pekar hon på den bortersta laggen för att visa på att det var den som var på. Men den vet jag att jag stängt av, för det brukar jag göra före de andra två. Och den hade hunnit kallna när jag städat färdigt vid arbetsplatsen. Jag undrar hur det gått i köket idag?

Och härom dagen så var det ju den allvarliga lagen om att alla onda ting kommer om tre. Först var det upptäckten när personalen kommer på plats i ottan att en högtalare fallit ur sitt fäste i taket, bara så där. Sedan sade det POFF om kaffebryggaren, att säkringen löste ut, men stickkontakten smälte i alla fall, och där stod man utan kaffebryggare. Jag hävdade att den tredje saken var egentligen den första, dörren till salladskylen gick sönder. Men kökschefen Erik hävdade att så inte var fallet, för att det måste ske samma dag för att hänga ihop. Men det verkade i alla fall inte hända något mer den dagen. Så det var nog som jag trodde i alla fall. Men dagen därpå la Grovdiskmaskinen av, inget ovanligt i och för sig, förutom att det var av ovanlig orsak. En mutter hade gått igenom systemet på något vis och trasig blev maskinen. Så antingen kommer alla onda ting om fyra, eller så gjorde muttern sin verkliga åverkan dagen innan maskinen la av. Vem vet…

Och sedan är det ju det faktum att jag är ledig idag, och efter ett par dagar med underbart perfekt vinterfjällväder så får vi in tunga grå moln och blåst. Är det inte alltid så, att man aldrig får de där riktigt underbara dagarna fria. Och skulle man råka vara ledig en sådan dag har man väll en överfylld tvättkorg som inte kan ignoreras längre om man ska ha något rent att ha på sig på jobbet.

Som sagt Lagen om alltings jävlighet frodas i fjällen, eller kanske det är O’Tooles lag: Murphy var optimist….

Annonser