Hade så ont i händerna igår att det inte blev något gjort alls. Ja hela jag var ganska mörbultad. Och nu tänker ni säkert att hon var ute på något kul, kanske en lång skidtur, eller varför inte ute och dansade hela natten. Men så roligt hade jag inte, jag var helt enkelt totalslut efter tisdagens arbetspass. Och egentligen var det inte speciellt mycket heller, men det fick mig att inse hur viktiga de där rasterna är. Att bara sätta sig en stund. För jag var på benen från morgon fram till klockan två, men det blev inte mer vila en någon minut innan det var dags att resa sig för att mecka ihop en semla. Sedan var det helt enkelt inte tid till mera raster. Så lärdomen är, ta raster…

Jag fick ju ialla fall en hel del gjort. Kokade saft, även om det var en fusksaft, fixade vintoddy till matsalen, bakade kamelrumpor (ja det är officiellt, vårt inofficiella namn på kanelbullar). Ja för utom en massa våfflor, smörgåsar, och allt annat som beställdes. Det låter inte så mycket när man sitter och skriver, men varje sak tar ju en massa tid, och det är mer än bara att vispa ihop en smet. Först ska allt tas fram, och det är ju inte direkt som hemma att man öppnar kylen och tar fram det man ska ha, och så tar man det man behöver från skafferiet, och allt finns inom några stegs räckhåll. Här ska man gå till stora kylen för en del av sakerna, sedan går man ner i källaren till konservkylen för det man behöver där. Ja upp igen för trappen, så inser man att man behöver något ur grönsakskylen, ja det bara att trippa ner för trappen igen. Bara för att när man väl kommit in i bageriet upptäcker att mjölet är slut, så det är bara att nästa tripp ner i källaren för att hämta en säck med det. Nu har det gått närmare 20 minuter sedan man bestämde sig för att baka vad det nu var man skulle baka (om man inte blivit avbruten av våfflor m.m.). Ja sedan ska man ju blanda allt, och pytsa det i formar, eller sno ihop bullarna, ja ni vet, att göra en enkel sats med bullar tar väl om man bortser från jästider, och tiden det tar att blanda degen, ungefär 20 minuter. Fyrdubbla satsen tar fyra gånger så lång tid, och det är utan att man blir avbruten av våffelgräddningen eller smörgåstillredningen. Det är inte konstigt att man mot dagens slut blir helt senil. Det var vad som hände i tisdags, hade fått in en beställning på våfflor, men blandar ihop den med en som gått ut för över en halvtimme sedan. Det var verkligen dags för ledighet…

Ja så gårdagen blev till att göra ingenting, framemot kvällen så började mina händer kännas som vanligt igen. Ännu en dag till ingen nytta, ska nu bara få ändan ur vagnen och få något gjort idag.

Upptäckte några saker som behöver förtydligande. Fusksaft, vår blandsaft var slut, och vi behövde något istället. Tog lite sylt, hallon och jordgubb, en skvätt av linogndrick, och så lite citronsaft, en massa vatten och så kokade jag upp silade av,och vips så hade vi en god blandsaft. Ja så var det det där med kökshjärna, det är något som kollegan Eva N brukar säga. När man blir så där senil, inget går inget går in och inget kommer ut korrekt. Är något mer så fråga, för jag kan då inte komma på att jag skrivit något som bara jag förstår.

Annonser